Historiken är att min morfar köpte bilen när den var två år gammal 1988. Bilen är 1986. Han körde den sparsamt året runt till 2012 då jag fick i uppdrag från min mor att "lösa det där med att din morfar kör bil och det bör han ju inte"

Så jag sa på hösten 2011 att jag tar din bil och behåller den om du slutar köra, det gick inte vägen då, bilen skulle vila sista vintern i varmgaraget där den alltid stått för att rulla en sommar till med morfar 81 år bakom ratten. På våren ringer jag honom och säger att nu kommer jag och hämtar bilen punkt slut, morfar grinig, vi går till garaget och han säger att han inte varit in där på 7 månader så det finns inte en chans att den kommer att starta, sedan ser han lite glad ut. Gubben sätter sig bakom ratten och fingrar vant på choken och vrider på tändningen det lyser, morfar säger det kommer inte gå det är ingen ide den har stått så länge utan att ens ladda batteriet, bilen startar av egen kraft helt utan problem och morfar skiner upp med orden "det var väl det jag visste hela tiden, har den inte strejkat på 25 år så varför skulle den göra det nu?" Sedan backar han ut den ur garaget och slår igen dörren med en smäll och säger "ta biljäveln" sedan lämnar han den där på tomgång, går iväg och vänder sig om mot mig en sista gång "skjut in choken" sedan går han ....

Sedan blev jag hans chaufför på hans ärenden då det ju var jag som tagit av han bilen. När han då träffade sina jämngamla kompisar när vi var ute så skröt han för dem att han tänkt till och slutat köra bil i tid ! Det var väl inte helt sant att han slutade frivilligt men men

Mätarställning 9.500 mil helt i originalskick GTS med skålade säten och varvräknare, planen är att ha den som den är, bevara den och att jag är sista ägaren på den, självklart har jag bilens första vinterhjul ännu Nokian Hakka. Allra endast Hakka. Inte Hakka 1-12 eller vad som nu är på, det var också den första bil jag någonsin körde.

Han bodde i Borlänge och sa sedan varje år med start vid 82 års ålder att nu när jag inte har någon bil så hoppas jag du är ledig och kan skjutsa mig när brorsan dör. Brodern bodde i Stockholm och var tre år äldre d.v.s. 85 år, självklart sa jag alltid, med frågan är han dålig din bror? nä men han är 85 år så nu är han jävligt gammal och kan dö när som helst.

 Historien upprepas varje år delvis som en pik till mig såklart, när han själv blir 85 år så säger jag "med all respekt, "men nu är ju du jävligt gammal och kan dö när som helst" , han svarar ja men brorsan är ändå tre år äldre! Två år senare när brodern fyller 90 så frågar jag 87 årig morfar om vi ska åka till Stockholm och hälsa på brodern, han säger jag tror inte det är nån ide han är så gammal så det är nog bara ett salladspaket kvar av han nu, jag fiskar lite hur det egentligen är med brodern, jodå han bor kvar i samma lägenhet som han bott i sedan 1954, nädå någon hemtjänst hade han tydligen inte heller hm? Men han hade dragit ner på sitt Square dansande till bara en gång i veckan numera för att orka sköta om sin kolonistuga också sa morfar, nåväl jag kände att vi åker dit, så det gjorde vi och väl där möts vi av vad som var en av Sveriges piggare 90 åringar, han dör i hjärtinfarkt 2 år senare 92 år gammal och min morfar dör kort därefter strax före sin 89 årsdag. Bilen lever kvar och skall så fortsätta göra ! Den är aldrig någonsin maskintvättad och hade han kört i regn så torkade han av bilen innan den parkerades i varmgaraget alltid med dörren på glänt så kupèn fick vädra ur ordentligt

Självklart är original kassettbandspelaren det enda som någonsin suttit i den och gör så ännu, fungerar.

Förövrigt när min morfar 7 år efter att jag tagit bilen av honom dör, så efter begravningen försöker min mor och hennes bror ta åt sig äran att han slutade köra bil när dom skyfflade över det problemet på mig haha, bilen utrustades tidigt med Folksam larm och startspärr, man har en dosa man lägger mot vindrutan för att aktivera/avaktivera larmet, lite motsägelsefullt då Sture Franzon sällan alls låste sin bil...